I valen förr i tiden framstod S alltid som det säkra stabila valet för många väljare,  medan det var mera osäkert hur det borgerliga alternativet skulle klara av att komma överens. En röst på S var alltså en röst för stabilitet. I och med att Alliansen nu visat i praktisk handling att man inte bara klarar utan också trivs med att regera tillsammans har detta fullständigt vänt.

Nu är det istället partierna på vänsterkanten som måste bevisa att man är ett trovärdigt gemensamt regeringsalternativ och det blir allt svårare efter att både V och MP haft sina kongresser, där skillnaderna blir allt tydligare. Förut har väljarna på något sätt kunnat bortse från att S inte haft egen majoritet och också behövt stöd av andra. I och med det formaliserade samarbetet går inte detta längre. Nu  står det allt mera tydligt för väljarna att ex vis en röst på Maria Wetterstrand i praktiken innebär Mona Sahlin som statsminister och gamla kommunister i regeringen. Att fler och fler väljare inser detta har stått allt mera tydligt i den senaste tidens opinionsundersökningar.

Läs mera om att även MP (precis som tidigare V) mot partiledningens vilja beslutat om sänkt arbetsvecka.

0 0 0 ??