stefanstenberg.se

Har precis haft den sista lektionen med Annika inför sommaren. Den här gången gick vi igenom bunkerslag. Jag har aldrig haft några problem att ta mig ur bunkrar – däremot har det varit lite si och så med att kunna bedöma längden på slagen.

Egentligen var receptet precis samma som vid chippandet – dvs en betydligt öppnare stans än jag tidigare trott behövts och en lugn ”lång” sving. Som vanligt har jag en tendens att lösa även detta problem genom att ta i för kung och fosterland. På det viset är en ordentligt pluggad boll egentligen mitt idealslag dvs bara ner med klubban i sanden med full kraft utan tanke på resten av svingen.

De här 3 lektionerna jag haft de senaste veckorna med Annika där vi gått igenom närspelet har gjort underverk. Inte så att jag helt plötsligt slår alla sådana slag bra, men jag har fått en känsla för hur pass bra det kan gå att slå och hur det ska kännas när man gör det.

Har precis varit på Harabäcken och tränat på chippar på övningsgreenen. Tidigare i veckan hade jag den andra lektionen i chippandets ädla konst med Annika (vår pro) – den här gången gick vi igenom den sortens chip där du har lite mera green att jobba med innan flaggan. Jag har aldrig förut känt mig komfortabel med den här sortens slag men det visade sig att de justeringar jag behövde göra var ganska små.

I huvudsak handlade det om att öppna stancen betydligt mer än jag brukar göra och att också ha händerna betydligt längre fram i träffögonblicket. I båda fallen trodde jag att jag redan gjorde tillräckligt – en pros vana ögon är guld värda. Faktum är att det med dessa små förändring gick riktigt bra att få ren bollträff och bra kontroll på längden från gång till gång. Ännu viktigare var att det fortfarande fungerade idag – annars är risken uppenbar att man tappar bort sådant här igen så fort inte pron står och tittar på. Känns det så här kan det vara riktigt roligt att träna korta slag i fortsättningen.

Har precis kommit hem från Harabäcken efter att ha haft en lektion med Annika (pron) i världens ösregn. Det handlade om riktigt korta chipar, det slag jag har i särklass svårast för. Jag har alltid levt i tron att det handlar om att i första hand rulla in bollen i sådana lägen men Annikas lösning, åtminstone för mig, var istället att pröva med den mest loftade wedgen (en 58°) med mycket mjuka händer. Faktum är att jag med detta recept för första gången någonsin slagit några sådana här slag som känns bra, även om det självfallet inte är enkelt att slappna av i händerna för den som alltid är van att lösa den här sortens problem genom att ta i för kung och fosterland.

Kommer precis tillbaka efter att ha varit uppe på rangen och tränat ett par timmar. Annika, vår pro på Harabäcken, vill att jag ska använda handlederna effektivare i svingen. Detta innebär för min del att jag ska räta ut handlederna senare i nersvingen och sedan fortsätta att ”släppa handlederna fria” i releasen. På något sätt ska det väl gå, men just nu känns det svårt att samtidigt få till timingen i kroppsvridningen så att jag inte slicar.

Forsätter försöken i morgon!

Länk till Harabäcken