Politik

/Politik
Politik 2010-12-01T15:18:02+00:00

Här hittar du mina blogginlägg i kategorierna ”Byggnadsnämnden”, ”Varberg”, ”Centerpartiet” och ”Sverige
Mina inlägg om politik på Twitter hittar du med hashtaggarna #centerpartiet, #centerpartietvbg och #varberg
Du hittar också artiklar av mig på Centerpartiet Varberg vars hemsida jag också gör

I vänsterspalten hittar du de taggar jag använder för de kommunala inläggen och diverse länkar om politik.

…………………………………


Den här bilden är tagen i Apelviken och visar de 20 första på Centerpartiets kommunvalsedel – vill du läsa mer om oss kan du gör det här
…………………………………

Mina politiska grundprinciper

  • Demokrati byggs nerifrån.
  • Ta den lilla människans parti, försvara den enskildes rättigheter.
  • Offentlig och privat sektor är två väsensskilda verksamheter som kräver helt olika lösningar.

I Centerpartiets kommunala program vill jag särskilt peka på följande:

  • Utbildning, omsorg och vård tillgängligt för alla på lika villkor – oavsett privatekonomi eller bostadsort
  • Hela kommunen måste få del av den positiva utvecklingen – all nettoökning i befolkningen de 20 senaste åren har skett i stadsområdet
  • Ökad dialog mellan väljare och valda – demokrati förutsätter att innevånarna för fram sina åsikter och att politikerna lyssnar
  • Kommunen måste bli mera positiv till nyföretagande – detta är viktigt för alla kommuninnevånare både för jobben och ekonomin
  • Fler händer i äldreomsorgen – personaltätheten är kanske den viktigaste faktorn för kvaliteten
  • Verklig valfrihet vad gäller boende för äldre – var och en ska kunna hitta den form av boende just den efterfrågar
  • Utveckla Campus ytterligare – viktigt både för att höja utbildningsnivån i kommunen och som en samlande kraft för nyföretagandet

…………………………………

DEMOKRATI

Den viktigaste förutsättningen för kommunal demokrati är dialog, vilket innebär att kommuninnevånarna för fram sina åsikter och att de förtroendevalda samtidigt lyssnar.

I dag har vi problem på båda sidor. Många människor säger sig vara totalt ointresserade av politik. Samtidigt har många politiker tappat bort sin roll som företrädare för allmänheten och mera blivit någon slags kommunala chefstjänstemän.

Det här med ointresset för politik stämmer inte alltid. Problemet är att de flesta idag, inte minst tack vare media, förknippar politik med det som händer i Stockholm och Bryssel. Börjar man däremot prata med folk om kommunala frågor så visar sig nästan alla vara intresserade av dessa. Alla har åsikter om sådant som hur skolskjutsarna fungerar, bibliotekens öppettider, järnvägssträckningar och etableringar av lågprisvaruhus i kommunen.

Politikerrollen har förändrats mycket på senare år. Antalet politiker har minskat oerhört sedan 70-talet. Detta innebär att allt färre kommuninnevånare idag känner någon politiker man kan vända sig till. Samtidigt har dagens stora kommuner med stora förvaltningar gjort att politikerna allt mera ägnar sig åt att diskutera pengar, budget och personalfrågor och allt mindre de sakfrågor som berör allmänheten.

Vad kan man då dra för slutsatser av detta ?

  • Förtroendevald istället för politiker – förr talade man om att vara förtroendevald. Jag tror att vi måste återgå till att se på oss själva så igen. Ordet i sig betyder självfallet ingen förändring men det är en symbol för ett annat förhållningssätt. Som förtroendeman företräder jag alltid väljarna, inte kommunen. Ett förtroendeuppdrag är just detta och inte ett jobb eller en karriär.
  • Nya former för inflytande – traditionellt partipolitiskt arbete är inte något alternativ för många idag. I sådant arbete måste man ta ställning till ”hela paketet” samtidigt. Många av de som säger nej till partipolitiskt arbete kan däremot mycket väl tänka sig att jobba med en enstaka fråga som dom själva känner starkt för just nu. En levande demokrati kräver att vi hittar former för att kanalisera detta.
  • Lokala styrelser – i dag pågår ett försök med lokala styrelser på ett antal skolor i kommunen. Jag tror att detta kan var en modell för framtiden och att det bör gå att använda motsvarande lösningar även inom andra delar av den kommunala verksamheten. Den här typen av lokala styrelser runt en skola, ett daghem, ett äldreboende eller kanske en idrottsanläggning eller ett bibliotek ger de som är direkt intresserade av just detta en möjlighet att vara med och påverka.
  • Byalag och lokala grupper – i många kommuner har det genom åren gjorts försök med kommundelsnämnder och liknande. Personligen tror jag inte mycket på detta. De riskerar bara att bli kommuner i miniatyr. Jag tror den här typen av verksamhet har mycket större möjligheter att fungera när initiativen kommer underifrån, möjligen med stöd från kommunen när de väl bildats. Den här typen av i traditionell mening ”opolitiska” grupper tror jag har störst möjlighet att engagera alla i en bygd för en lokal utveckling. Bra exempel i Varberg kan vara ”Buas Framtid” och ”Positiva Tvååker” men det finns också andra. Tyvärr verkar den här typen av initiativ mest komma fram på landsbygden och i mindre tätorter, kanske känner man sig mera ”övergivna” där. Jag tror dock att behovet av den här typen av verksamhet på sikt är lika stort t ex i stadsdelar eller bostadsområden i stan.

OFFENTLIGT/PRIVAT

Offentliga sektorn och privata verksamheter är två helt olika saker som inte kan jämföras och som kräver olika lösningar.

Detta låter väl som en självklarhet eller hur ?

Trots detta har en stor del av Sveriges politiker genom tiderna blandat samman just detta. Från vänsterkanten har genom åren inte minst socialdemokraterna gjort många försök att påtvinga den privata sektorn kollektiva lösningar som inte alls fungerar. Från högerkanten har man tvärt om försökt att föra över företagsekonomiskt tänkande på t ex sjukvård och utbildning. Båda idéerna är lika tokiga. Inom Alliansen upplever jag att vi numera har hittat en medelväg som jag tror är framtiden för Sverige.

För mig som centerpartist är det en självklarhet att varje del av samhället kräver sina lösningar och sin organisation. Det är lika galet att tala om avkastning när det gäller omvårdnad av gamla, som det är att tänka sig ett kollektivt ägt näringsliv. Däremot kan självfallet en hel del av det praktiska arbetet i den offentliga sektorn utföras av privata entreprenörer under samhällets överinseende, men det är en annan sak.

Det här med att vara ett mittenparti tror jag handlar mycket om just detta, att inse att det finns olika lösningar för olika delar av samhället. Ett starkt privat näringsliv är det som skapar vårt välstånd och betalar den offentliga sektorn. Samtidigt är det viktigt att den offentliga sektorn finns tillgänglig för alla som har behov av den, utan avkastningskrav eller andra begränsningar.

Vi måste i framtiden vara mycket tydligare var rågången mellan de båda sektorerna går. Idag känns det som det offentliga sektorn går lite för långt in i medborgarnas privata sfär för att det ska kännas bra. Varje människa måste ha rätt att ha en egen sfär där man själv har kontroll.

Sedan ska den offentliga sektorn finnas som ett komplement utanför denna sfär, ett komplement som man kan utnyttja när man själv känner behovet och inte när samhället bestämmer.

TRYGGHET PÅ 2010-TALET

Trygghet betyder något helt annat för människor idag än vad det gjorde förr. Ett samhälle som ska uppfattas som tryggt måste idag tillhandahålla åtminstone 3 helt olika typer av trygghet.

Offentlig trygghet
De stora offentliga trygghetssystemen behövs självfallet fortfarande. Blir du sjuk eller arbetslös eller liknande måste det finnas ett skyddsnät som kan gå in.

Detta är viktigt men räcker på inget sätt för att vårt samhälle ska kunna anses tryggt. Enbart de offentliga trygghetssystemen skapar människor som känner sig utlämnade åt samhällets godtycke. Ett grundproblem i svensk efterkrigspolitik är att det dominerande partiet, socialdemokraterna, egentligen aldrig har kommit längre än så här.

Grupptrygghet
Det finns också en trygghet i att tillhöra en grupp där man vet att man kan få hjälp och stöd när det behövs. Den här gruppen kan beroende på situationen vara ex vis, familjen, vänner, grannar, arbetskamrater, föreningar osv. Har vi som människor inte den här tryggheten riskerar vi, precis som jag skriver ovan, att människor känner sig utlämnade till samhällets godtycke istället för att vara trygga. Det storskaliga, centraliserade samhälle vi har idag där många är ensamma och isolerade, där en majoritet av oss bor i stora anonyma områden och där vi är extremt specialiserade på våra arbetsplatser, motverkar ambitionerna att bygga ett sådant samhälle.

Jag tror det är oerhört viktigt att tänka om här och istället arbeta för ett småskaligt, decentraliserat samhälle i linje med vad Centerpartiet eftersträvar.

Individuell trygghet
Den kanske viktigaste tryggheten, som faktiskt ofta glöms bort, är den som ligger i att man vet att man kan klara sig själv i normala situationer. Återigen, om man inte har den här tryggheten är risken stor att man istället känner sig utlämnad. Ett utbildningssystem som verkligen ger oss den här individuella tryggheten och inte bara utbildar oss till att vara en liten kugge i ett stort maskineri är en av förutsättningarna.

Tryggheten ligger också i att inte vara beroende av samhället för att få ihop sin ekonomi. Vi måste dessutom också känna att vi själva kan påverka vår livssituation i stort och inte minst att vi kan påverka det politiska systemet som fortfarande, åtminstone på vissa områden, formar vårt samhälle.

Om jag ska beskriva det ”trygga samhället för 2010-talet” blir det alltså ungefär så här:

  • Ett samhälle där vi har stor personlig frihet
  • Ett samhälle där varje människa har en privat sfär dit samhället inte har tillträde
  • Ett samhälle där vi inte jobbar som specialister utan som ”generalister”
  • Ett samhälle där även gräsrötter har inflytande på samhällsutvecklingen
  • Ett samhälle som är småskaligt, nära och gripbart
  • Ett samhälle där vi har familj, grannar, vänner osv i ett nätverk runt oss när vi behöver stöd och hjälp
  • Ett samhälle där det dessutom finns offentliga trygghetssystem som vi kan utnyttja på våra villkor, men som inte detaljstyr oss

Om du ställer upp på denna beskrivning vill jag också att du ställer dig en fråga till:

Vad låter detta som ?

Låter det som dagens storstäder som så många av oss flyttar till – eller låter det kanske snarare som den landsbygd som många av oss i dag flyttar ifrån?

LANDSBYGD

Landsbygdens fortlevnad verkar idag i debatten i mångt och mycket hänga på bensinskatten. Detta är till att börja med kraftigt överdrivet, men inte bara det. Genom fokuseringen på bensinskatten ger man också en bild av landsbygden som ett enda stort stödområde.

Till att börja med måste man skilja på landsbygd och glesbygd – detta är förvisso inte samma sak. I Halland och Varberg har vi mycket lite av ren glesbygd. Vi har istället, framför allt i norra halvan av Halland, vad som kanske kan beskrivas som Sveriges mest tätbefolkade landsbygd, med många mindre byar och korta avstånd till tätorter. I och med detta finns det hos oss ovanligt bra grundförutsättningar att bo på landsbygden, även för dom som inte har sin utkomst från jord- och skogsbruk.

De korta avstånden i sig räcker självfallet inte. En levande landsbygd i framtidens Varberg kräver också en hel del annat. Framför allt handlar det om att kunna erbjuda även landsbygden en fullgod infrastruktur. Ska vi kunna leva, bo och arbeta på landsbygden på 2010-talet måste vi ha tillgång till basservice och kommunikationer på acceptabel nivå. En lika hög servicenivå som i stan kommer det aldrig att vara frågan om, men det behövs heller inte. Landsbygdsboende har andra fördelar som uppväger.

Vi kan dock aldrig komma ifrån att alla behöver fungerande kommunikationer. Det som är nytt nu är att det inte som tidigare mest handlar om vägar och busslinjer. Den viktigaste kommunikationsfrågan för framtiden är istället utbyggnaden av datakommunikationerna. Landsbygdboende måste ha tillgång till bredbandsnät på samma villkor som städerna. Detta är en absolut grundförutsättning för möjligheterna att driva företag på landsbygden i framtiden.

Det finns idag en trend där vissa människor flyttar ut från storstäder för att få ett bättre liv, inte minst för barnen. Det handlar då inte om att uppnå en materiellt bättre standard utan om helt andra saker. Varbergs stad kan utan tvekan vara en attraktiv bosättningsort i detta sammanhang, precis som vissa andra lite mindre städer. Det som är speciellt för Varberg är att även vår landsbygd kan vara attraktiv att bo på om vi gör rätt.

Landsbygden i Varberg ligger på bekvämt pendlingsavstånd inte bara från centralorten utan också från ex vis Göteborg. Varberg har också ett antal väl spridda serviceorter och kyrkbyar som kan fungera som basen i en framtida utveckling.  Vi har därmed betydligt bättre möjligheter än flertalet andra kommuner att behålla en levande landsbygd även i framtiden. För att klara detta behövs det precis som tidigare en fullgod basservice och infrastruktur i hela kommunen men man måste dessutom, förutom den tidigare nämnda utbyggnaden av bredbandsnät, också bl a förbättra möjligheterna till pendling till den stora arbetsmarknaden i Göteborg och på allt sätt undanröja de hinder som kan försvåra bosättning på landsbygden. Ett sådant hinder kan idag bl a bostadsfinansieringssystemet vara. Problemet idag är också att utvecklingen i serviceorterna inte hängt med utvecklingen i kommunen som helhet. Ska resonemanget om landsbygdens möjligheter hålla måste vi politiker se till att serviceorterna utvecklas.

Klara vi dessa utmaningar har landsbygden i Varberg en ljus framtid.